uppplockade från metro-stationen och får se alla tjejer i miniatyrform.
hon med dragspel och väska är en av mina barndomsvänner. hon ser ut som amerikansk tursit nr 1 (+ zigenare med dragspelet), men fan vad klockren ritning av henne.
det fann en liten gölllig hönd.
MAAAAAAAAAAAAT!
den hära må se söt och lugn ut. men så fort jag reste mig upp, eller hade ett ben fritt så var den på mig och humpade mig som om det inte fanns en morgondag. HAN VAR SÅ KÄR I MIG ATT DET INTE VA SANT! tog jag bort honom från ena benet, var han snabbt på det andra. försökte jag gå därifrån, var han släpandes efter mig. har aldrig sett något i manlig form vara så attached to me. vad kul med uppskatting!!
efter käket tog vi fram våra alter-egon och lekte. när ska vi växa upp? ääähhh, aldrig
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar