Alltså, sån väntemusik. Brukar ju vara asjobbig, om man inte ringer till Mini Taxi mitt på natten när man är dyngrak och dem har på gamla lugna favoriter klassiker. Men idag! Vilken smäll på käften! Jag fick njuta av det vackraste pianospelandet mina öron någonsin fått höra, det var glatt med sorgset på samma gång och så otroligt le-givande (nytt ord: LE-givande).
Första gången jag ringde så la jag inte på fören efter tio minuter, även om jag visste att det har gått för lång tid för dem att svara. Andra gången jag ringde blev jag besviken när dem svarade och väckte mig från min dagdrömmande glada bubbla. ÅHHHHH, om hon inte varit sån bitch, då hade jag frågat vad låten heter!!
Så länge kan ni få lyssna på en annan bra pianolåt (okej, lite fiol i den då oxå), snäppet under så vass som den på Atens universitet, men u know, it will do for now.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar